OM JESUS VAR EN KVINNA.
jesus var definitivt inte en kvinna. om så var fallet. varför skulle hon då ge mig mensvärk, halsont, tandvärk, svettningar, kräk känslor, resfeber och skuldkänslor på en och samma gång? tänk att jag så länge hoppats och hoppats att jesus var en kvinna. men nu är det givet. jesus var en man.
MORGON STUND.
när ansiktet, och allt vad det innebär, är sådär lagom svullet och morgon mysigt. för att det är det nu.
ATT VARA MÅTTLIGT TRÖTT.
nu ligger jag här. i min lillebrors säng. med gosedjur och kuddar som aura och fotbolls medaljer som klingar och petar mig i huvudet så fort jag rör mig. min hjärna känns svullen och grötig. min kropp känns slapp och lam. men. idag blev jag tjugo år. tjugo år. idag fick jag också en propp i handen, en hel skara fantastiska pressenter och sist men inte minst. det näst vackraste en kan ge till en annan. jag fick en kärleksgåva. det brännde till så där härligt i kroppen när jag slet upp pappret och kände den välbekanta doften. doften av rosor. rosor från dig till mig.
FRÅN NITTON TILL TJUGO.
imorgon när jag vaknar är jag inte längre en sån där tonåring. åtminstone inte officiellt. imorgon när jag vaknar är jag vuxen. jag antar att det då inte längre är okej att begära gömda påskägg under påsken, beställa cola på restauranger och inte äga någon form av bonuskort. men det går nog att tänja lite på de tre sist nämnda.
ATT STÄDA SÅ TRASORNA GLÖDER.
att städa till melodierna av att jag faktiskt konverterar till vuxen världen imorgon kan ju tyckas helylle och helt fantastikt. det trodde jag också. så på sattes städkläderna och igång sattes både dammsugare, skur-hinkar och dammvippor i rörelse. fast det var inte så kul. det är inte så kul att städa. betydligt roligare skulle det ju vara att städa tillsammans med karln min över ett glas vin och lite sån där "nu städar vi för fulla muggar" musik. men här städar man själv. och inte är jag klar än!
FUNDERSAMMA FREDAGS FASONER.
jag är en sån där tjej som drömmer om att vara spontan och leva efter en "fånga dagen" filosofi. men egentligen så betyder planering & ordning a och o för min mentala överlevnad. jag är en sån där tjej som skjuter upp att raka benen tills det att ett synbart mellanrum skapats mellan jeansen och huden. och tills det att det är ok att byta ut ordet "hår" till "regnskog". jag är en sån där tjej som glömmer bort vad det var jag skulle göra under sträckan hallen-köket. jag är en sån där tjej som inte gärna går och lägger mig utan att stänga garderobs dörren. jag är en sån där tjej som kan fundera och disskutera med sig själv tillsammans med marit bergman som bakgrunds musik.
ja, jag är en sån där.
JAG SKRATTAR MIG MÄTT.
att skratta åt sitt eget missnöje kan ju tyckas vara ganska stört. men vad ska man göra? jag sitter (läses; ligger) på min sjärt, kollar urdåliga repriser på tv och väntar på min lilla mamma. det var påtagligt länge sedan jag tvättade håret, jag känner mig allmänt ful och är lite ledsen över att min kille inte är här.
så ja, då skrattar jag.
ATT FIXA OCH TRIXA.
så jag insåg att ligga i sängen, fundera och oroa sig inte läker många infektioner och det höjer definitivt inte ett fallande självförtroende. så jag kände att något måste göras. därav kletades det på smink och håret fixades till tonerna av simon&garfunkel. kameran i högsta hugg. ibland är det väldigt svårt att ta foton av sig själv. att omvandla den där sängliggande infektionsdrabbade osminkade hormonella personen till någonting som kan tolkas som vackert. till någonting som man inte alltid ser. men nu är hon här. solen skiner. trocaderon är öppnad och resterna från igår är uppvärmda. jag känner mig fin idag. lite i ögonfallande. det är viktigt, ibland måste man vara osvenk och kalla sig själv vacker. trots fettigt hår och ihärdiga infektioner.
RUS.
jag vill svettas. jag vill stressa. jag vill ha många bollar i luften. jag vill bryta ihop lite och sen se hur allt löser sig. men nej. här ligger man som ett kolli och har ont.
SÅ MYCKET MER.
idag är det en dålig dag med för vacker väder. jag vaknar. pressar ner fötterna i tofflorna som jag sparkade av mig inatt och som så fint hade hamnat under sängen. masar mig ut i köket. kokar kokar. hackar hackar. frukosten är färdig! det äts och det skvätts på nya mattan. förföriskt plockar jag ner färgade och ofärgade glasflaskor i två skilda tygpåsar (som jag såklart köpt tänkandes på en hållbar utveckling). självklart är så inte fallet. men utan överdrift så är allt i världen grått och mellanmjölks blaskigt. jag slängde alltså ner glasflaskor i en gammal skrynklig ica påse. promenad. slängde flaskor. köpte färger. kom hem. tände doftljus i ett försök att lugna ner den där kliande och irriterande känslan som uppkom efter 40min i telefonkö. sitter nu i sängen, med nya färger och lyssnar till marit larsens stämma. tänk så mycket mer den här dagen skule givit mig om du var här. åh älskade man.
ATT LÅNA NÅGONS ORD.
"Om hur fantastiskt det är när man vet att den man säger ja till är den person man för evigt vill tappa bort på exempelvis stormarknader under veckohandlingen, eftersom man blir så förbaskat varm inombords då man hittar sin käresta stå lite fumligt med en limpa i handen, helt omedveten om att hon är borttappad".
EN GAMMAL VÄN.
förståndet flanerade idag ut ur min dörr i samma sekund som jag vaknade. likaså den där hårfina gränsen mellan normal och galen som annars håller allt under kontroll. lyset är på men ingen är hemma dvs. jag är en gående katalysator för problem och panik. men vilken tur att jag har konstaterat detta, kan man ju tycka. men nej, inte det. jag har ingen som helst ambition att jaga hem mitt förstånd och dessvärre inte heller jaga efter min hårfina galenskaps gräns. fullständigt generad.
jag är nog galen på riktigt.
LIVET ÄR TREVLIGT.
nu, nu känner jag att livet är tillbaka. tillbaka på rätt plats. inte skevt och vindt. detta är inte enbart för att jag har hittat en himla fin orangeröd vintage influerad klänning. nej. det är för att jag känner att marken inte rinner och fullkomligt raserar under min fötter. det känns bra. det känns som att jag lever igen. jag svettas och har sjukt mycket att göra. precis just nu. men det känns förträffligt!
förövrigt.
VISIONEN SOM PLANTERADES I MIN HJÄRNA ÄR KVAR.
för när jag sitter skräddare i min säng, lyssnar på simon & garfunkel och skriver så pennan glöder. då önskar jag verkligen att min pojkvän kunde vara här. se mig. och suga i sig lite av min kreativitet. sätta sig ner. och skriva med mig. det är sånna här kvällar som bör gå till historian. som framtida generationer ska läsa om och tänka "så det var kärlek".
EN KVÄLL.
måndags middag hos goda vänner. dvs snart ska fyra stycken mycket starka hungriga viljor trycka in sig i en bil och dela ett litet utrymme under x antal minuter. visst skulle jag kunna sitta här och pretentiöst påstå att, det ska bli ljuvligt med en klaustrofobisk bilresa! men nej. det skulle vara att ljuga. men vem bryr sig om det när man ska på mys middag? icke jag.
NYTT.
detta är det nya till vårt nya.
trettiofem dagar kvar.
ALLT DET HÄR OCH HIMLEN OCKSÅ.
det är en historia
jag inte kan ta inatt.
du är min vision.
någon slags upplösning.
så berätta vad ska jag säga.
SATAN.
And I've been a fool and I've been blind.
I can never leave the past behind.
I can see no way.
I'm always dragging that feeling around.
And every demon wants his pound of flesh.
NÄR LIVET ÄR PMS.
då bara är det så.
SÅ SKA JAG SJUNGA FÖR DIG. PRECIS SÅ DU HÖR.
att det är måndag gör mig inte ett dugg. för jag dricker rödvin, äter kladdkaka och lyssnar på marit bergman. ja ja ja. "ät inget onyttigt" på vardagar. i mitt huvud är det lördag.