DET ÄR TID NU.

nu är det tid för en förändring. inget finlir, utan en rejäl sådan. nu är det faktiskt min tur att briljera lite. och jag ska göra det helt själv. utan fusk och lusk. jag ska inte skjuta upp och skjuta undan, jag ska verkligen göra mitt bästa. jag ska stråla och bli nöjd. det är mitt mål.

LILLA FREDAG.

nu dansar vi i vårt kryp-in kök till winehouse's ljuva toner. inte sådär pretantiöst som man skulle kunna tro. nej. mer åt det vilda, okontrollerade och galna hållet. ålar lite på golvet gör vi också. fast det i vardagsrummet dvs.

PADAM PADAM.

så jag har klätt mig i min finaste kimono. edith piaf och elton john spelas sådär lagom högt. nästan så att grannkillen kan klaga. men bara nästan. nu ska här förberedas för att en underbar man snart kommer hem. hem till mig. lasagne skall lagas. ben skall rakas. och leendet skall lysa!

LÖRDAG.

så vi sitter i en etta. en etta med högt i tak och med mönstrade kakelplattor. en etta med trasig hall lampa och med lite vin skvätt på väggen. en etta med fem tjejer. en etta med höga skratt och bestämd balkong dörr. puss.


ATT VARA GLAD.

snön knastrar krispigt och härligt under mina skor. himlen är mörk, men gatorna är ljusa. människorna som jag möter ser glada och hjärtliga ut. förmodligen inte för att det är tidig morgon och kallt. förmodligen för att det är fredag. det är fredag och jag är på väg till ett jobb. första dagen på jobbet, sista dagen i veckan. åh, att vara så glad som jag.


ATT JAGA ETT JA.

när man hoppas så mycket på sig själv så att man nästan kräks av förväntan och förtäran.

MIDDAG FÖR FYRA.

ikväll hade vi middag för fyra. alltså. fyra stycken kring vårt nyinköpta, begagnade spontan bord. det var prat. det var skratt. det var efterrätt på en onsdag. det var middag för fyra.

DET DÄR SOM FÅR DIG ATT SKRATTA I LIVET.

just nu är det en hel drös med plock och ting som fyller våra rum. ramar som väntar på att fyllas med gamla och nya minnen. porslin som väntar på att packas upp. tavlor som väntar på att hängas. lådor som väntar på att fyllas med sådant som man inte gärna visar. men som man heller inte vill glömma och gömma. ljus som väntar på att tändas. och en kärlek som för den delen också väntar på att tändas. just nu är det mycket som väntar på sin tur.

DEN DÄR DAGEN.

vi hittade så mycket fint. så mycket fint till vår utomordentliga 58 kvadratare. plus en helt fanatstiskt söt liten docka. så jag gjorde min söt min. inte: titta på mig jag levererar den där söt-minen som ingen kan undgå att älska. utan mer: titta vilken sööt liten plutt!

SÅ JAG ÖNSKAR MIG ETT ANNAT TILLSTÅND.

att ligga och svettas i en soffa i x antal dagar. känna sig ovärdig och misslyckad. ingen ork och ingen motivation. feber rus som kommer och går. härlig vecka.

EN DAG SOM INTE ÄR TILL FÖR ATT GLÖMMAS.

denna låt har gått på högvarv hos mig sedan igår kväll klockan 21:05.
åh, glad dag.

JAG ANAR EN SMÄRTSAM LÄGENHETS LÄNGTAN.

jag är nog galen. igår kväll anlände jag till mamma. till ett städat flickrum. till en glad lillebror. till glamorös hämtmat. till oförståeligt mjuka handdukar. knappt tjugofyra timmar senare saknar jag vår lägenhet något makalöst. dess tomma nymålade väggar. dess strålande plastgolv. dess saliga blandning av saker och ting. dess lilla bevis på att vi är vi. kanske jag är galen, kanske jag är blygsamt kär i min nya sambo status.

DET ÄR FÖR OVANLIGHETENS SKULL.

jag pratade precis med anna. hon gör mig glad. fast hon själv är seg och sådär lagom mör. utav detta samtal föddes någonting minst sagt ovanligt. jag sitter nu och lyssnar på toplistor på spotify. det är inte jag. jag är den som lyssnar på aningen föråldrad musik. sånt där som andra gärna spelar över. men idag känns det bra. för ovanlighetens skull.

GOD JUL.

det är något med den här julen som faktiskt känns förvånadsvärt bra. jag är inte den där tjejen som annars ser julen som särskilt speciell. men i år. i år nynnar jag till julsånger, jag skalar räkor som att det vore det mest naturliga och jag bakar och stökar. kanske det är för att min äskling är hemma. kanske det är för att vi flyttar ihop om några dagar. eller så är det helt enkelt så att jag börjar digga julen mer och mer. hej hej och god jul.

ETT UTKAST.

"Ansi Aronson föddes en lagom solig förmiddag i maj 1969. Samma år som Woodstock briljerade och samma år som Armstrong strosade på månen. Ansi var redan vid födseln lugn som en filbunke. Hon gapade och gormade inte som andra nyfödda ungar gör vid första mötet. Hon öppnade sina ögon, andades lugnt och tittade sig omkring. Barnmorskorna fick knåda och klämma fram det rutinmässiga skriket. Det var som att Ansi visste att hon föddes in i en, enligt normerna, ”lite annorlunda” familj. Hon skulle vara tvärtemot. Kanske borde hennes föräldrar förstått redan då, att denna unge inte var som de kanske hoppats. Inte lika impulsiv och äventyrslysten. Inte lika orädd och sprakande. Inte som dem. Att hon många år senare inte skulle vara kapabel till att föra deras frihetsrop, färgglada kläder och fritänkande vidare. Men vem kunde väl ana det, den där lagom soliga förmiddagen i maj 1969."


HEJ.

så nu sitter jag här. städsvettig och ljummen. pärlor på pannan och massa strunt i huvudet som vägrar att lämna plats åt förnuft och annat livsnödvändigt. men det är inte över ännu! naglar ska målas, sängar ska bäddas och kakor ska glaseras. julen är bra jävla harmonisk.

DAGEN FÖRE DOPPAREDAGEN.

mitt hår är rullat. min kropp pryds av fullkomligt oglamorösa städkläder. mina ögon är tunga som bly. och mitt hjärta gör lite längtas ont. jag saknar min kajsa.

JAG BAKAR HELLRE NYKTER.

nu ligger jag i min säng. håret luktar varm ugn och kroppen känns som överjäst deg. idag har jag bakat. och städat. och tvättat. och begrundat mitt nya yrkesval husmor. skämtosido.
förövrigt flyttar jag 940,1 km om cirkus fyra dagar. jag har inte packat. jag har inte ordnat det jag bör. men mentalt är jag redan där.

ATT MIN LÄNGTAN ÄR ÖVER.

i tvåhundrafyra dagar har jag väntat på den här kvällen. väntat, längtat och suktat. nu är den äntligen här. om inte allt för länge, ska jag släcka min lampa och låta mönstrena från julstjärnan sakta ta över både väggar och tak. sakta ta över mig. det är få saker jag älskar så mycket som, mönster klättrandes upp för väggar och känslan av att någonting stort händer imorgon. för det är precis vad som komma skall. någonting stort.

FÖRÖVRIGT.

jag lyssnar på edith piaf. drömmer om att fly sverige. bosätta mig i ett land där fruktiga vårvindar, dov cigarett rök och hjärtliga skratt dominerar. där kan jag sitta. blicka ut genom ett stort öppet fönster. på gatan nedanför rör sig människorna som i en saga. dom strosar, utan att stressa. utan bekymmer. jag fingrar på mina cigaretter med röd målade naglar. jag kan leka med min kamera och lära mig om livet. lära mig om det där som inte står skrivet i böckerna.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0