OH MY CAROTTE.

utanför ligger kvällssolen som ett skimrande täcke på den gröna omgivningen. den omgivning som är grön på dagen, men aningen dov och disig på natten. som om alla blommande björkar och allt grönskande gräs faktiskt också sover en stund på natten. mitt fönster är aningen öppet. jag känner hur kvälls brisen letar sig in och snuddar vid min kropp. tillräckligt kylig för att huden ska knoppas, men tillräckligt varm och ljuvlig för att jag ska vilja gå ut. strosa på de sopade gatorna och kanske plocka lite skräpblommor som växer i dikena. men inte ikväll. ikväll ska jag sova ensam. och att ensam traska runt och plocka skräpblommor klockan ett på natten känns inte helt sunt. istället klär jag min solkyssta kropp i en rutig skjorta och kryper ner i sängen. huvudet känns tungt mot den lätta kudden. "godnatt" viskar jag. fast jag vet att han inte är kvar. han har gått nu. och det värker i hjärtat. att använda hans skjorta som ett substitut för att värma min nakna kropp är inte galenskap, det är kärlek.