OH MY CAROTTE.

det är då man tänker att det är för bra för att vara sant. idag har nog varit lite så. en helhjärtat, sorts filmmanus dag. det börjar liksom väldigt bra. för bra - nästan patetiskt. rullar på i samma anda, lite intriger väcks och några motgångar påträffas, men inget som inte går att lösa. men sen, plötsligt! klimax och något urartar. det blir stressigt, nästan näsblods stressigt och gapskrik. dock dvalar dramat ut i en slags pöl av vackra melodier, dammigt asfallt och stolta ögonblick. sen är filmen slut. då ligger man nyduschad i en stor säng, dricker te och skriver sina framtida memoarer.