OH MY CAROTTE.

tänk att det är samma visa varje år. solen tittar fram och börjar, efter vad som (alltid) känns som en evighet, att värma våra frusna kroppar igen. gräset grönskar. fåglarna kvittrar. och livet lättar i takt med att vi alla skiner i kapp med solen. vi är inget nordfolk. inte in i själen. vi är ständigt sökande soldyrkare, som knappt kan hålla fingrarna i styr när de kyliga vindarna vänder och de mörka nätterna ljusnar. jag älskar det.