hejdå.
från och med nu så kommer jag och min vapendragare att skriva av oss här. varför? för vi tar om cirkus 34timmar vårt pick & pack och bosätter oss i det aldrig sovande brasilien. hejdå!
tack för den här tiden sverige. nu blir det sol, sand, solblekt hår, kokosnötter, caipirinas, amazonas, rio de janeiro, vågor och solbränd hud för min del. vi ses till våren.
FRÅN OCH MED DU.
om du vore mer som mig, då skulle jag gå ner på dig.
Nu sitter jag här med en halvfull resväska. Eller är den halvtom? Jag vet inte. Värt att tänka på. Så jag tar en minut, tänker lite på väskan. Dricker en klunk rödvin. Nej, jag ljög. Jag tar en klunk blåbärste. Jag har längtat så mycket efter den här stunden och nu är den här. Det är natten till den första dagen på min sista vecka i sverige på riktigt, riktigt länge. Jag har gått i skolan i tolv år och nu ska jag äntligen få göra någonting som jag verkligen vill. Och det känns fanemig helt underbart. Jag kollar lite på väskan igen. Jag kommer underfund med att den är halvtom, det är ju trots allt en hel del mer grejer som ska i.
FÖR ALLA PLATSER SOM SOMMARSOLEN SVEK.
Du är tunn som luft. Du är nästan perfekt. Du gör mig lugn när alla ljusen har släckts. Bara en sekund då är jag nästan perfekt. Jag klär i din andedräkt. Om jag förlorar dig, så förlorar jag synen. Om jag förlorar dig, då har jag ingenting kvar. Förlåt mig men du är allt jag har. noll.
ÄCKEL SVERIGE.
Det är kallt ute, grått och sådär lagom charmigt. Det första man hör när man kliver utanför dörren är någon jävel som sitter och harklar och snyter sig. Inte undra på att man blir sjuk. Oundvikliga bakteriehärdar överallt. Jag är glad att jag lämnar landet snart.
.
bags are packed. but what kind of heart doesn't look back?
277 TIMMAR OCH 37 MINUTER KVAR.
Jag packar. Behöver jag skriva mer. Det känns alldeles för överflödigt för att försöka beskriva med ord. Jag menar, jag hade INGEN aning om att jag har såhär mycket kläder. Och det förstår ju vem som helst, det går definitivt inte att beskriva med ord. Skämtosido. hejhejdå.
VI VET VAD VI VILL.
Jag ger dig allt du vill ha. För jag är din. Det spelar ingen roll hur många mil det är mellan våra kroppar. Jag är din oavsett avstånd, tid och rum.
TUSEN MIL.
En gång var jag kär. Och en gång till. Och en gång till. Trodde jag. Men sen du klev in i bilden, med titan platta i höger fot, så har jag lärt mig en sak. Det var bara en massa trams. Påhittat och förstorat för att jag skulle inbilla mig att det var kärlek. Men nu vet jag vad kärlek är. Det är du.
NOH! NO! NOH!
korsa en kanin med en apa och du har svaret på hur snygg och attraktiv jag känner mig just nu. häll i mig en karaff billigt vin och lägg mig under ett bord. snyt mig samtidigt är du gullig. här är jag.
PASSIONERAT OCH OKONTROLLERAT. ÅH JA.
Sverige, du gamla, du fria, om cirkus fjorton dagar lämnar jag dig. Det känns lite smått fantastiskt om jag ska vara ärlig. Men såklart också lite sorgligt. Dock inte för att jag kommer sakna slask väder, ilande kyla och idiotiska buss förbindelser. Mer för att jag lämnar knäckebröd, min säng och ett förståeligt språk bakom mig. Och lite annat också. Såklart.
