FÖR KÄRLEKEN.

det var som att jag rammla in i en vägg och föll omkull. en vägg laddad med trygghet. din trygghet. hela kvällen har jag haft ett ofrånkomligt bulltande i hjärtat, svid i magen och tryck i bröstet. men det var när jag sattet på mig din tröja, iklädd din lukt, som jag lät mig själv släppa taget. jag föll ner i sängen och lät tårarna rinna. min saknad till dig. den tar sakta men säkert över. en kväll som denna vill jag inte vara själv. jag vill inte ligga ensam i vår säng, iklädd din tröja. och vänta. vänta på att du snart, snart ska komma hem igen. jag vill ha dig här nu; jag vill ha din lukt, jag vill ha din värme, jag vill ha din orubbade kärlek till mig. jag vill känna blodet rusa genom min kropp när du tar på mig och jag vill se din siluett i det dova morgonljuset när jag vaknar. jag vill känna kärleken nära, inte på avstånd. jag känner inte mig själv, inte så bra åtminstone. men jag känner mig själv tillräkligt bra för att veta att jag aldrig kommer att värdesätta någon lika högt som jag värdesätter dig. du är han. han som man bara vågar drömma om att träffa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0