MED FJÄRILAR I MAGEN.
just precis. med fjärilar i magen och aningen svett pärlor i pannan, ska jag nu cykla iväg i kvälls solen till mitt nya jobb. oblygsamt glad och stolt är vad jag är!
ATT IDAG INTE ÄR EN HELT VANLIG DAG.
ATT HELTÄCKNINGSMATTAN NU ÄR BORTA.
VEM ÄR DU SOM GÖR MIG SÅ EUFORISK?
inte nog med att den värmande morgonsolen och den harmoniska fågelsången väckte mig tidigt idag. det var något annat också. något som inte riktigt hörde till, men som hittade sin väg genom mitt öppna fönster. något som beblandade sig ypperligt med den rådande morgon-rytmen utanför mitt fönster. ett vindspel. någon på andra sidan gatan har ett vindspel som spelar så fint. så fint att jag knappt ville somna om. jag ville lyssna vidare. inte snarka. lyssna. klockan fyra låg jag i en stor säng, med morgon solen kitlandes i ögonen, lyssnade på fågelsång och vindspel. en fängslande tisdags melodi.
DET HÄR MED ATT LEVA UT SÖNDAGEN TILL FULLO.
det här med att ett ansikte blir till en skugga, det upptäckte jag idag. och att utsvängda byxor tillsammans med converse gifter sig ganska så bra. lite spetts, lite skin och en lite slarvig knut. fåglar som strosar på perrongen. och utöver detta några timmar på en grässplätt i solen med min vän elin. en överdrivet bra söndag.
ETT TÄMLIGEN TRIST HEJDÅ.
att ligga ensam i en säng och grubbla. det är inte det optimala om man inte är ute efter en sentimental åktur så här på fredags kvällen.
så hon och han bestämmer sig för att träffas. om så bara för några få
timmar. några få timmar bestående av ömma ord och lätta skratt. när man för några timmar lever i det absoluta nuet. och tar avstånd från verkligheten. då kommer ingenting emellan. inte ens onödiga ord. allt är aningen försiktigt och intensivt på en och samma gång. de ömma orden och de lätta skratten väljs med omtanke. de placeras ut och de används rikligt. men som alltid letar sig verkligheten och den där bly-tunga tids marginalen in. ett hjärtligt hej, blir ett trist hejdå.
men oj, vad lycklig jag är över att jag hann träffa dig. om så bara för några få timmar.
NÄR VINET GLÖDER I DE FYLLDA GLASEN.
ett sånt där problem som etsatt sig fast. som man egentligen skulle vilja skaka av sig med detsamma. som man egentligen predikar om som ett onödigt "i-lands problem" för omgivningen.
oavsett så ska man vara stolt över sig själv - har jag hört min röst vokabulera många gånger.
och här är jag.
en ångest laddad 20åring. som knappt kan äta en bit kladdkaka med fjutt grädde utan att försvinna iväg i ett slags blurrigt-och-tryckande-ångest-rum-med-kalla-väggar. så sitter man där. ont av klumpen kladdkaka och ångest som gift sig ordentligt i magsäcken. med tankar som flyter runt. och med listor nerkletade av ojämna bokstäver som beskriver i detalj vad "den lilla munnen tuggat i sig idag".
men poff, så kommer den där dagen.
när man från morgon till kväll levt på ett aningen flummigt rus.
jag har kännt mig så ruskigt vacker idag.
om det beror på en solkysst kropp, en olagligt fabulös klänning eller skrällen. det vet jag inte.
men jag somnar med ett leende på läpparna.
ATT JAG KÄNNER EFTER I MASSIVT ÖVERFLÖD.
ja, så är det.
mest för att det finns så mycket att känna. så mycket att välja mellan.
ibland går det inte att kompletera en känsla eller ett behag med en reaktion.
att liksom plocka ut en liten passande reaktion ur detta enorma hav av okontrollerande känslor är inte möjligt.
då är det lättare att låta allt bubbla upp och omfamna, på en och samma gång.
ett överflöd av känslor som spritter i kroppen och äntligen tar sig ut.
HALLÅ DÄR.
det är fredag. klockan är knappt åtta. och solen skiner makalöst intensivt.
ATT FALLA HANDLÖST FÖR EN TORSDAG SOM DENNA.
det är då man tänker att det är för bra för att vara sant. idag har nog varit lite så. en helhjärtat, sorts filmmanus dag. det börjar liksom väldigt bra. för bra - nästan patetiskt. rullar på i samma anda, lite intriger väcks och några motgångar påträffas, men inget som inte går att lösa. men sen, plötsligt! klimax och något urartar. det blir stressigt, nästan näsblods stressigt och gapskrik. dock dvalar dramat ut i en slags pöl av vackra melodier, dammigt asfallt och stolta ögonblick. sen är filmen slut. då ligger man nyduschad i en stor säng, dricker te och skriver sina framtida memoarer.
DET HÄR MED ATT BESTÄMMA SIG. OCH GE ALLT.
ATT JAG IKVÄLL SAKNAR DIG SÅ INNERLIGT MYCKET.
åh,
jag saknar dig.
ATT LYX-LÄSA OCH LYX-ÄTA.
att powerwalka 6km med dessa toner ekandes i öronen är inte svårt. och att nu i efterhand bläddra i ett nytt magasin och lyx-äta turkiskt yoghurt med mossade hallon. inte heller så svårt. helt plötsligt förvandlades en annars ganska tung måndag förmiddag till något lätt-fluffigt-och-alldeles-opretantiöst.
THE MAMAS & THE PAPAS.
att solen skiner in genom köksfönstret och att det visar tio plus ute är inte fy skam. mitt te ryker hett och knäcke mackan är bara smulor kvar på bordet. the mamas & the papas sjunger ut för full hals. det känns fint. snart ska jag ut i morgonsolen och låta mitt hårs öde bestämmas. igår experimenterade jag och em med mitt hår. det som skulle bli krispigt solkysst och lagom lutande åt det vita hållet, blev istället en gul hårbotten med inslag av jag-tror-att-jag-skrattar-eller-gråter-ihjäl-mig. himla jobbigt att vara kvinna ibland alltså.
ATT GÖRA SIG EN ANING EXTRA MÅNDAGS KRISPIG.
idag har jag gjort mig extra fin. sådär härligt frasig och krispig. egentligen borde jag ligga nerbäddad i sängen med täcket ovanför huvudet, dricka te och kolla på repriser. men det finns inte tid för det. ikväll ska vi rulla köttbullar. dricka kall öl. sjuda lite svampstuvning och hacka lite grönsaker. bara han och jag. då känns det nödvändigt att byta mysbrallan mot glamor lockarna.
ATT OMSVEPAS AV LJUVLIG & ANINGEN LUDDIG MUSIK.
i hopp om att halsont och en allmänt grötig kropp ska tillfriskna så lyssnar jag på musik som får hjärtat att hoppa och hjärnan att njuta. det är så vackert. så passande. och alldeles lagom mycket jag-drömmer-mig-iväg-till-främmande-platser-känsla som hänger över dessa låtar.
NÄR SKEPTISISMEN OCH TUNGA ORD LIGGER KVAR I LUFTEN. EKAR OCH FLADDRAR OMKRING.
det här med att rycka på axlarna och bara skaka av sig ord och känslor. det kan jag inte. åtminstone har jag inte lärt mig det. ibland undrar jag om det ens är möjligt. gå från det ena till det andra. vara arg så det brinner och sen glad så det strålar. kanske det bara är skönlitteraturs material och krönikörer som kan det. min mormor sa idag att jag och hon är överkänsliga. att det vi hör går rakt igenom oss. vi tar åt oss av allt.
vi är skör-starka.
ATT FINNA EN VÄN.
det var sådär bitande och kyligt som det bara kan vara en kväll sent i december. vi var försenade och pullsade lite slaviskt fram i snön. väl framme surrades det välkomnande och folket var hjärtliga och glada. sista kvällen på året. kanske lyckliga att kunna släppa gammalt groll, kanske lyckliga över vad komma skall.
mitt bland klirrande skålar, skratt och surr, så fann jag en tjej som jag fastnade för på en gång. mörkt fylligt hår, tuffa tatueringar längs ena armen och lyckliga, pigga ögon. hon pratade glatt och fnittrade om vart annat. ett sånt där inbjudande och härligt skratt.
ett år och tre månader senare sitter vi på ballkongen med den skinande solen i våra ansikten. dricker hett kaffe och pratar som bara tjejer kan. om allt mellan himmel och jord.
tänk vilken tur att jag fann dig.
DU GÖR MIG LYCKLIG.
idag är jag lite mer än vanligt upp över öronen kär i min man.
tänk vilken karl, alltså.
ATT HÄNGA TVÄTT FÖR GLATTA LIVET.
