OH MY CAROTTE.

förståndet flanerade idag ut ur min dörr i samma sekund som jag vaknade. likaså den där hårfina gränsen mellan normal och galen som annars håller allt under kontroll. lyset är på men ingen är hemma dvs. jag är en gående katalysator för problem och panik. men vilken tur att jag har konstaterat detta, kan man ju tycka. men nej, inte det. jag har ingen som helst ambition att jaga hem mitt förstånd och dessvärre inte heller jaga efter min hårfina galenskaps gräns. fullständigt generad.