så jag insåg att ligga i sängen, fundera och oroa sig inte läker många infektioner och det höjer definitivt inte ett fallande självförtroende. så jag kände att något måste göras. därav kletades det på smink och håret fixades till tonerna av simon&garfunkel. kameran i högsta hugg. ibland är det väldigt svårt att ta foton av sig själv. att omvandla den där sängliggande infektionsdrabbade osminkade hormonella personen till någonting som kan tolkas som vackert. till någonting som man inte alltid ser. men nu är hon här. solen skiner. trocaderon är öppnad och resterna från igår är uppvärmda. jag känner mig fin idag. lite i ögonfallande. det är viktigt, ibland måste man vara osvenk och kalla sig själv vacker. trots fettigt hår och ihärdiga infektioner.
