MED ENA FOTEN UTANFÖR DITT TÄCKE

I Sverige så talar vi sällan om det vi har. oavsett om det är lön, finnar på ryggen eller om den man håller kär. Varför skäms vi? Är det här beteendet helt enkelt en sorts in-printad regel som följer generationens snabba steg? Vad tjänar det till att hålla tyst om det man är stolt och lycklig över undrar jag. Hur ska det då gå? Kommer Sverige snart att vara landet i norr som så stolt viftar med flaggan där det står att "vi är vikingar med frusna hjärtan som aldrig pratar om något annat än det som händer runt omkring oss på kafferasten". I så fall så tar jag mitt pick o pack och drar. Hellre säljer jag min själ, Sverige.

Sverige, vackra Sverige. Är du endast en enda stor rekvisita som skymmer ett orubbat isberg? Varför är det fel att kliva utanför normens uppradade led. Det ska inte behöva bli paj kastning, eller åtminstone verbal kastning, så fort vi väljer att göra det som kanske inte anses vara passande etc etc. Och ja, jag säger vi. The now generation.
Jag är trött på att ledas och hållas av en osynlig hand som hela tiden försöker styra och ställa vad jag ska göra. Vad jag ska välja. Jag släpper taget. Jag bryter en liten minimal del av barriären. Jag har faktiskt bra o.b lön, speciellt på söndagar, för tillfället har jag ingen finne på ryggen. Och ja, jag håller någon underbar kär. Varsågod Sverige, jag hjälper dig på traven.
Jag har nu släppt taget. Släppt taget om den osynliga handen som styr oss. Jag ska göra vad jag kan. Jag ska riva dina murar Sverige.

Kommentarer
Postat av: Anonym

vad duktig du är på att skriva kvinna!! du borde läsa dyngkåt och hur helig som helst av Mia Kärringer :)

love/ lil' k

2010-07-30 @ 17:58:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0