Det gåtfulla folket
Idag när jag stod och väntade på tåget bland alla stressade, frysande och allmänt ofukuserade människor, så slog en helt klockren väckarklocka till mig rakt i nyllet! I form av en tio årig pojke. När jag står där och tänker på hur mycket saker jag har att göra när jag kliver inanför mina dörrar, så ser jag hur det kommer en liten kille, kanske i tio års åldern, med ryggsäcken halvt hängandes på axeln, mössan på sne och tuggandes på två (!) godishalsband som sitter runt hans hals. Pricken över i:et är att han inte tittar upp på oss andra människor, han bara går runt på perrongen och tittar ner på sitt silvriga nintendo.
Hur underbart var det inte att vara ett barn egentligen? Aboulut ingenting stort och avgörande att fundera över och efter skolan kunde man komma hem och äta mellis (nostalgi till tusen) i lugn och ro och sedan leka med vad man vill, fram tills mamma ropar "maten är klar!". Den där lilla killen på perrongen gjorde verkligen min dag! Gud va underbart det är att vara barn.
pic by geniet Lennart Nilsson för boken "the great LIFE photographers" . 
min fina charmiga bror william, idag dock 15år . 
gullungen själv, min bror nicki som nu är 8 (!) år . 
jag i min prinsess klänning på mammas och pappas bröllop på söder
-96 .
